Detta inlägg har som syfte att gå igenom alla användbara och viktiga taggar att känna till för att strukturera upp själva innehållet för en webbsida. Därför kommer jag i det här inlägget gå igenom följande taggar:

  • <hX> (för rubriktexter),
  • <hgroup> (för rubriktexts gruppering),
  • <p> (för paragrafer),
  • <strong> & <b> (för fetstil),
  • <em> & <i> (för kursiv stil),
  • <u> (för semantiskt understruket för t ex. betydelsen: felstavning)
  • <sup> (för upphöjt med),
  • <sub> (för nedsänkt),
  • <br /> (för radbrytning),
  • <hr /> (för sektionsavdelare),
  • <code> & <pre> (för inline- och block-kod),
  • <blockquote> & <cite> & <q> (för citat av olika slag),
  • <span> (för inline-container alternativ till <div>),
  • <mark> (för text-highlightning) samt
  • <a> (för länkar).

Dessa element är väldigt populära och användbara för semantisk uppmärkning av ens webbsidas innehåll, såväl som strukturering av webbsidans innehåll för lättläslighet och professionellare känsla. Dock är inte ovan listade element de enda som finns, learn.shayhowe.com går igenom några andra som finns, och ni kan säkert hitta ytterligare fler på andra webbsidor, men jag har valt att gå igenom dessa då jag tror dessa är några av de populäraste, och de som ni kommer att använda mest för era webbsidor.

Rubriker (och rubrikgruppering (“experimentell teknologi”)) (<hX> & <hgroup>)

Rubriktexter är något väldigt användbart att känna till när man ska ha hand om innehåll för webben. Där finns ett antal “olika” <hX> taggar (därav X:et), de olika alternativen som finns kan ses nedan:

  1. <h1> – Första rubriktexten (störst sökmotorindexerings vikt, såväl som första hierarkiska rubriktext)
  2. <h2> – Efterföljande underrubrik till <h1> (andra rubriktext i hierarkisk ordning)
  3. <h3> – Efterföljande underrubrik till <h2> (tredje rubriktext i hierarkisk ordning)
  4. <h4> – Efterföljande underrubrik till <h3> (fjärde rubriktext i hierarkisk ordning)
  5. <h5> – Efterföljande underrubrik till <h4> (femte rubriktext i hierarkisk ordning)
  6. <h6> – Efterföljande underrubrik till <h5> (sjätte rubriktext i hierarkisk ordning)

När man strukturerar upp textinnehåll för webben så anger man <h1> som “huvud-rubrik”/första rubrik för en webbsida eller en del av webbsidans innehåll, därefter följer <h2> som underrubrik till det innehållet som <h1> började presentera.

Det är lite svårt att förklara med ord såhär via text, men om ni tänker er att ni har ett blogginlägg om detta här som ni just nu läser, så var min <h1> rubriktext (första rubriktexten)- den stora ni såg överst innan själva inlägget började: “HTML Text & “Inline” taggar – Radbrytning (&lt;br&gt;)…“.

Därefter kom <h2> taggar inuti inlägget för att dela upp inlägget i olika under-delar som t ex: “Rubriker (och rubrikgruppering) (<hgroup> & <hX>)” <- det är en <h2> rubrik, underrubrik till vår <h1> rubrik.

Sedan längre ned kommer ni se en <h3> tagg som ytterligare delar upp <h2> området i sina egna under-områden där vi kommer skriva <hgroup> för att specifikt kunna gå igenom det elementet i det <h3> området.

Ursäktar att det är lite rörigt att beskriva, men jag hoppas ni ändå kan förstå hur jag menar 🙂

<h1> taggar är även de rubriker som “väger mest” vid sökmotorindexeringen – så se till att ha bra texter i dessa! 😉

MDN’s referenssida för <hX> taggar skriver detta som beskrivning för taggarna:

Heading elements implement six levels of document headings, <h1> is the most important and <h6> is the least. A heading element briefly describes the topic of the section it introduces.

<hgroup> för gruppering av rubriktexter

Om där skulle komma ett tillfälle då ni finner er ha att t ex. där först finns en <h1> rubrik, direkt följt av en <h2> (och eventuellt en <h3> rubrik) exempelvis, så kan man semantiskt “gruppera” dessa genom att omsluta dem med ett <hgroup> element för att indikera att det är en rubrikgrupp.

Notera dock(!) att detta är enligt MDN’s referenssida för hgroup – en “experimentell teknologi”, vilket innebär att alla webbläsare ännu kanske inte har stöd för detta element!

MDN’s referenssida skriver även följande för en bra beskrivning av det tänkta syftet av <hgroup>:

It allows associating secondary titles, like subheadings, alternative titles, or even taglines, with the main heading, without polluting the outline of the document.

Paragrafer för textstycken (<p>)

Efter att vi lagt in våra rubriker för innehållet är det dags att semantiskt märka upp våra textstycken, så att vi kan lägga in innehållet för rubriktexterna. Detta gör vi med hjälp av våra <p> taggar för att representera paragrafer på webbsidor.

“Inkorrekt användning” av <p> taggen

Ett vanligt misstag jag tror många nybörjare gör som inte ofta tas upp, utan snarare kanske antas höra till “sunt förnuft” är att inte ha endast en paragraf till hela textinnehållet som skall höra till en rubriktext. Många gör på det viset, och använder sig av radbrytningstaggar (<br />) för att strukturera upp sitt textinnehåll på webbsidor. Se nedan exempel:

 

Visuellt "måhända korrekt", men fortfarande väldigt dåligt och felaktigt* kodade paragrafer.

Visuellt “måhända korrekt”, men fortfarande väldigt dåligt och felaktigt* kodade paragrafer.

Man kan säga att radbrytningarna “lurar” dig till att tycka det är korrekt, men tar du bort de ser du att det inte ser rätt ut alls. Man ska kunna se att det är olika paragrafer utan radbrytningar!

Detta är inte hur <p> taggen var tänkt att användas. Självfallet kan man lägga in radbrytningstaggar inuti sina <p> taggar, men om man behöver lägga in fler än 2/3 st. radbrytningar direkt efter varandra för att indikera “nytt stycke”, så är det lika bra att stänga <p> taggen istället och “avsluta stycket” där, för att sedan för efterföljande text skapa ett helt nytt <p></p> spann för den texten! Se nedan korrekt exempel:

“Korrekt användning” av <p> taggen

Ordentlig representation av paragrafer via HTML koden!

Ordentlig representation av paragrafer via HTML koden!

Skönheten med <p> taggar stilmässigt (förutom att du får enorm frihet via CSS) är att webbläsare tilldelar oftast en “standard-botten-marginal” till alla <p> taggarna, vilket gör att radbrytningstaggar är helt överflödigt när det gäller för att “visa på” ett nytt stycke. Detta görs alltså automatiskt tack vare dessa standard stilar, som ni även kan se i ovan bild 🙂

Undantaget med radbrytningar inuti paragrafer

Det är OK att använda radbrytningar inuti paragrafer, så länge de används tillhörande ett stycke på korrekt vis, vissa stycken behöver bredas ut över mer än 1 enstaka sammanhängande text, då är detta OK, men detta måste ni känna efter själva vilket som är lämpligast 🙂

Fetstil med/utan semantisk innebörd (<strong> & <b>)

Detta gick vi igenom i föregående inlägg för semantisk HTML kodning för sökmotorindexering där vi visade hur learn.shayhowe.com visade på skillnaderna, och nämnde att <strong> var till för att indikera saker med “strong importance” (väldigt viktigt), medan <b> var mer åt “stylistically offset” (stilistisk fetstil) hållet.

Så försök tänka vilket som passar i just er situation, vilket som är lämpligast, och kör sen på det 🙂

Kursiv stil med/utan semantisk innebörd (<em> & <i>)

Även detta var en del som gick igenom i föregående inlägg för semantisk HTML kodning för sökmotorindexering där vi även här hänvisade till learn.shayhowe.com’s sida som beskrev <em> som “stressed emphasis” (“stressad” betoning), medan <i> mer var “alternative tone/voice” (alternativ klang i texten).

Även här- försök ha detta i åtanke när ni ska välja vilket som är lämpligast att använda för just er situation 🙂

Semantiskt understruket (<u>) och icke-semantiskt alternativ (<span> med CSS)

Inte förrän nyligen var det som jag förstod vad <u> egentligen är tänkt att användas för, och insåg att jag tidigare hade använt den med fel avsikt då jag antog att det var “meningslöst semantisk understreck – endast visuellt”, fast så verkar ju inte fallet vara efter att ha läst på MDN’s referenssida för <u> taggen.

Tydligen var <u> borttagen från både XHTML såväl som HTML 4.01, men återintroducerad vid HTML5 med följande innebörd:

In HTML5, this element represents a span of text with an unarticulated, though explicitly rendered, non-textual annotation, such as labeling the text as being a proper name in Chinese text (a Chinese proper name mark), or labeling the text as being misspelled.

Vilket typ innebär att såvida man inte skriver kinesiska, så är det vid felstavningar och liknande det är lämpligt att användas.

MDN’s referenssida rekommenderar även att man undviker användning av <u> där dess understrukna visuella utseende kan förvirras med länkar.

Icke-semantiskt alternativ för understruket med <span> & CSS

Om ni bara vill ha visuellt understruket, och inte nödvändigtvis ha någon specifik innebörd med er understrykning, så är det <span> taggen tillsammans med en klass eller ID, för att sedan via CSS ange ett attribut för att ge er <span> tagg det visuella understrukna utseendet (Mer om detta kommer senare gås igenom i inlägg om CSS-kodning).

Upphöjt med- och nedsänkt text (<sup> & <sub>)

Har ni någon gång funnit er i en situation där det hade varit behjälpligt att kunna göra som i t ex. Microsoft Office Word- där man kan “nedsänka”, respektive “upphöja” bokstäver/tecken/siffror för webbsidas innehåll? <sup> och <sub> finns tillgängliga för att hjälpa till med detta.

Praktiska exempel för när <sup> skulle kunna vara användbart är t ex. om ni skriver något textinnehåll där det förekommer area-måttenheter (m2) eller volym-måttenheter (m3) och liknande. Medan praktiskt exempel för <sub> istället hade kunnat vara om ni skriver kemiska beteckningar och hade behövt en korrekt presentation som t ex: H2O för vatten.

Båda dessa exemplen kodas på följande vis:

Kan vara användbart att känna till 😉

Radbrytning och sektionsindelning (<br /> & <hr />)

Behöver ni göra radbrytningar har ni alltid <br /> till ert förfogande för att få jobbet gjort 🙂 1 st. radbrytning går ned till nästföljande nya rad, medan 2 st. på varandra följande radbrytningar går ned 2 st. nya rader, vilket får det att presenteras som 1 rads mellanrum mellan innehållet före radbrytningarna, och efter radbrytningarna.

För MDN’s referenssidas beskrivning av <hr /> taggens syfte och funktion se nedan citat:

The HTML <hr> element represents a thematic break between paragraph-level elements (for example, a change of scene in a story, or a shift of topic with a section). In previous versions of HTML, it represented a horizontal rule. It may still be displayed as a horizontal rule in visual browsers, but is now defined in semantic terms, rather than presentational terms.

Visning av kod på webbsidor inline och i block (<code> & <pre>)

När ni vill markera kodsnuttar inuti texter (inline) så används <code>, medan:

…istället används för att presentera kod-stycken i “blockform”.

Presentation av olika typer av citat på ens webbsida (<blockquote> & <cite> & <q>)

När jag gör citat så låter jag WordPress göra grovjobbet åt mig – även om det inte alltid är 100% semantiskt korrekt (tyvärr), därav har jag inte så mycket erfarenhet med dessa element, men anser ändå att det är värdefullt att ha kännedom om dem och känna till hur man använder dem, såväl som när.

learn.shayhowe.com skriver följande beskrivning om när vilket element bör användas, som jag själv anser beskriver det väldigt bra 🙂

  • <cite>: Used to reference a creative work, author, or resource
  • <q>: Used for short, inline quotations
  • <blockquote>: Used for longer external quotations

Kodexempel för respektives användning kommer nedan – citerat/inspirerat från learn.shayhowe.com:

<cite> för citering av kreativa verk

The <cite> inline element is used in HTML to specifically cite a creative work; the element must include either the title of the work, the author’s name, or a URL reference to the work.

<q> för dialog citering

The <q> element semantically indicates quoted dialogue or prose and shouldn’t be used for any other purposes.

By default, the browser will insert the proper quotation marks for us.

<blockquote> för flerrads citering från extern källa

To quote a large block of text that comes from an external source and spans several lines, we’ll use the <blockquote> element. The <blockquote> is a block-level element that may have other block-level elements nested inside it, including headings and paragraphs.

The cite attribute can be included on the <blockquote> element—in the same way that it was used on the <q> element earlier—to provide a citation reference to the quote in the form of a URL.

Inline-container för markering av specifika text-delar (<span>)

<span> elementet är väldigt användbart när ni vill tilldela CSS-stilar eller liknande till specifika delar av en text – detta görs då genom att omfamna ert specifika område med text ni önskar styla med <span> & </span>, se exempel nedan:

Som ni även kan se i ovan exempel på har jag angivit ett class attribut för <span> elementet, klass eller ID måste vi ange om vi vill kunna “sikta” våra CSS-stilar till just det specifika <span> området i texten.

Highlightning av text (<mark>)

<mark> är ett element jag nyligen snubblade över, som kan vara användbart för referensindikering av speciella ord i en text, eller för att “highlighta” söktermer i sökresultat.

Se MDN’s referenssida för <mark> och deras beskrivning nedan:

The HTML Mark Element (<mark>) represents highlighted text, i.e., a run of text marked for reference purpose, due to its relevance in a particular context. For example it can be used in a page showing search results to highlight every instance of the searched-for word.

Länkar på webbsidan (<a>)

Länkar har vi tidigare gått igenom, jag hänvisar er här till föregående inlägg om HTML’s länktagg <a>.

HTML länkar och länkning som ett koncept, är ett av de fundamentalaste koncepten för vad som är internet, utan våra länkar hade vi inte lika lätt kunnat hitta till webbplatser på ett lika effektivt sätt, eller sprida informationen så effektivt som vi kan nu.

Våra webbplatser hade haft svårt att ha menyval som ledde till andra sidor och/eller resurser utan vår förmåga att skapa länkar. Och inte heller hade vi kunnat länka till våra vänners webbsidor eller sprida/spara information vi hittat och ansett vara av värde på internet.

Länkar och länkning för webbutvecklare är ovärderliga av många anledningar, länkning används för att inkludera script, såväl som övriga resurser och filer som bilder t ex. samt för menyval som jag nämnde ovan, men även för att binda samman flertalet webbsidor vilket brukar göras för att skapa hela webbplatser.

Själva HTML länkarna däremot brukar endast användas (för min egen del iaf.) till att binda samman undersidor via menyval för en webbplats, eller för att (numera i sällsynta fall för min del) hjälpa besökare att enkelt öppna upp deras standard e-post klient för att skicka e-post meddelande till en person vars e-post adress var länkad till från en webbsida – utan att besökaren själv behöver skriva in den personens e-post adress (detta gör e-post länken såväl som att “prompta” deras dator att öppna deras standard e-post klient, om ingen standard klient angiven så får besökaren oftast välja själv i datorns urval av e-post klienter).

Tar vi dagens bloggar som ett praktiskt exempel på användning av HTML länkar för att vägleda besökare vidare till ytterligare innehåll (så de inte ska lämna sidan oftast) – så brukar bloggar ha inlägg som besökare kommer in för att läsa, men vissa bloggar har även s.k. “relaterade inlägg” som länkas till för att leda besökaren vidare till ytterligare innehåll.

Länkar är också förvånansvärt enkelt att lära sig i HTML, ni har redan i tidigare inlägg (URL:er och länkadresser) fått lära er de grundläggande koncepten för hur själva länkadresserna som används vid länkning är uppbyggda och fungerar för era webbsidor.

Jag är inte helt säker, men jag tror sen även att där kan förekomma en viss laddningstids skillnad om man jämför lokala länkar som direkt navigerar inuti webbserverns utrymme för sidan, respektive globala länkar som först måste slå upp domännamnet innan samma typ av webbserver utrymmes navigering för sidan kan ske som för lokala länkar. (Detta får gärna pålästa läsare kommentera och informera mig om, om ni skulle veta hur detta verkligen ligger till tillsammans med referens till källa för er information, så kan jag sedan uppdatera detta inlägg – mitt antagande här känns för mig logiskt med mina nuvarande kunskaper)

Nog om hur det funkar, vidare till hur vi gör våra länkar dårå 😉

HTML-koden för HTML länkar oavsett lokal/global länkadress

Jag kommer här visa er själva HTML elementet som utgör HTML länkar på webbsidor, såväl som vilka attribut vi bör fokusera på för våra länkar för att kontrollera hur de fungerar. Se nedan kodexempel för en lokal respektive en global HTML länk.

Notera ovan hur vår globala länkadress har med http://www. såväl som: domain.se, trots att man idag oftast endast behöver ange domain.se för att nå sina eftersökta webbsidor i själva webbläsaren. (Jag skulle gissa på att anledningen att man idag ofta kan komma undan utan att behöva ange http://www. är då webbläsarna antar att man är ute efter en webbsida när de identifierar ord i URL:en)

För att läsa på ytterligare om HTML-länkar ta en titt på: MDN’s referenssida för a-taggen.

Anledningen till att vi måste ange detta för globala länkar är för att informera webbläsare att länken leder till en utanförstående webbsida (oftast, kan även leda till samma sida trots global länkformatering – ett scenario då detta kan förekomma är för dynamisk PHP-kodning av webbsidor), webbsidor hämtas och presenteras med hjälp av det s.k. Hyper Text Transfer Protokollet vilket http indikerar, och www står för World Wide Web som är lite mer komplicerat att beskriva varför den står med i URL:en, man skulle kunna tro att det är någon form av “rotmapp” till alla Internets existerande domännamn, fast är ni intresserade av att verkligen veta mer om vad det fyller för funktion så hittade jag följande superuser forumpost som kanske kan förklara det lite mer i detalj.

Brädstreck (#) som “Dummy-URL” för testsyfte- eller tills riktig URL skall läggas in

Brädstrecket kan anges till <a> taggens href attribut för att hänvisa till den egna sidan man befinner sig på! Vilket kan vara användbart om man ska testa CSS-stilar för de olika “lägena” en HTML länk kan befinna sig i (mer om detta i inlägg om CSS framöver). Om man inte skulle ange # som “dummy-URL” för en HTML länks href attribut, så finns risken att det blir svårt att testa länkarna och man blir hänvisad till felmeddelande-sidor då länkadress saknas och ens besökare i värsta fall blir allmänt förvirrade av hur de kastas omkring till sidor som inte existerar (om testsidan t ex. av någon anledning skulle vara publicerad för allmänheten/utvalda få att ta del av). Då är det betydligt bättre att låta länkarna hänvisa till den egna sidan som man befinner sig på, så kommer inte potentiella besökare bli lidande av att man testar eller har “icke-aktiva” HTML länkar.

Praktiskt exempel på hur jag menar att man använder brädstreck som “Dummy-URL” kan ses nedan:

Ni kan även se i tidigare inlägg där jag skrev om hur ID attributet kan hänvisas till som ankarlänkar på specifika sidor, och att dessa kan besökas genom att ange URL:en för sidan där ID attributet existerar, tillsammans med ett brädstreck (#) direkt efter URL:en för sidan, tillsammans med värdet för ID attributet.

Där index.html är sidan där ID attributet för en paragraf är “paragraph2”.

Detta kanske förklarar lite vad brädstrecket är till för när vi talar om länkadresser.

HTML-länkars “target”-attribut och funktionen det fyller

Notera i ovan textstycke att jag lämnade target attributet utan värde, detta var av anledning att jag inte ännu förklarat vad attributet gör/fyller för funktion.

Där var lite debatt för target som ett länkattribut när HTML5 skulle introduceras, tydligen så togs attributet bort under en tid från specifikationen, vilket gjorde att man fick krångla till det med massa JavaScript för att efterapa samma funktion som tidigare fyllts av ett väldigt simpelt attribut som target faktiskt är och har varit i alla år.

Vad target attributet då gör är alltså att tala om för webbläsaren hur en specifik länk är tänkt att öppnas… Skall den öppnas som ersättande av den sidan som besökaren befinner sig på, eller ska länken öppnas i en ny flik/nytt fönster?

Där finns sammanlagt 4 st. värden för attributet, dock har jag någonsin endast behövt använda mig utav 2 av dessa. För att läsa på om samtliga attribut och allmänt få mer information om dem, så kan ni se ovan länkade MDN referenssida.

Anledningen att jag bara använt- och använder mig av 2 av de 4 tillgängliga attributvärdena, är då de resterande 2 attributvärdena som jag inte använder fyller funktioner som jag ännu inte stött på ett behov av för mina webbsidor jag skapat tidigare. Vad jag kan förstå från MDN’s referenssidan så kan de resterande två attributen vara användbara för länkar från inuti ramar/frames av olika typer som behöver förmedla länkadresserna till ramar/frames utanför den ramen som länken är placerad i. Och idag används knappt (om ens alls) ramar överhuvudtaget, finns bättre och flexiblare sätt att koda webbsidor på idag.

Undantaget är väl kanske iFrames som vi kommer skriva om lite mer i detalj framöver, för att kort bara nämna vad skillnaden mellan iFrames och Frames är, så kan jag ju säga att iFrames är en typ av “ram” som man lägger på sin webbsida – lite som om ni tänker er en sandlåda som läggs på er tomt (webbsidans body är tomten), därefter har man möjlighet att visa andra webbsidor, PDF:er eller liknande inuti den ramen, medan Frames förr istället användes mycket för att bygga upp strukturen för hela webbsidor som täckte hela webbläsarfönstret (oftast).

Det kan vara bra att veta översiktligt att där finns 4 st. attributvärden för target, och vad respektive gör, men jag kommer bara gå igenom de två som brukar vara populärast att utvecklare använder, nämligen:

  1. _top
  2. _blank

Det första attributvärdet _top ersätter den sidan besökaren tittar på just nu med den sidan som länken leder till.

Det andra attributvärdet _blank öppnar istället upp länken i en ny flik/nytt fönster, sen flikar introducerades och blev desto populärare för modern webbläsare-browsing så är det mer sällan att _blank länkar öppnas i nya webbläsarfönster, oftast öppnas de till nya flikar! Själv är jag inte helt säker på utifall det går eller ej utan JavaScript, att tala om för en länk via HTML att en länk skall öppnas exklusivt i en helt ny webbläsarfönster hellre än en enkel ny flik. Kan hända att jag kollar upp även detta till framöver inlägg som jag tänkt skriva till den här sidan 🙂

Mailto URL – För att hjälpa besökare skicka e-post med HTML-länkar från ens webbsida

Där finns ett sätt att hjälpa besökare lättare kontakta webbplatsens ägare och liknande, och det är genom att ange en länkadress med inledningen mailto: följt av en giltig e-post adress till webbplats administratören/ägaren. Se praktiskt exempel på en länk som kan hjälpa att skicka e-post till adressen adress@mail.com:

Vad som då kommer hända när en sådan länk klickas, är att besökarens dator kommer försöka öppna vilket än program som datorn har angivet som “standard e-post klient”, för att kunna göra ett nytt e-post meddelande att skicka, och i “Till:”-fältet för det e-post meddelandet kommer där att vara förifyllt den e-post adressen som ni kodade in i er mailto-länk.

Webbsidor som inte använder PHP och där denna typ av begränsad kontaktmöjlighet/hjälp på traven är OK, duger detta, däremot om man vill ha lite mer sofistikerade sätt att skicka e-post på från sin webbsida, bör man läsa på om PHP eller liknande back-end språk som kan behandla kontaktformulär och skicka ifylld data direkt från webbservern till en inprogrammerad e-post adress.

Slutkläm

Jag ser nu att där finns en hel del attribut som jag inte går igenom här för HTML-länkar på MDN’s referenssida, och anledningen till det är dels för att detta skall vara pure basics, och dels för att jag själv ännu inte använt något annat än det jag gått igenom i detta inlägget för mina egna sidor genom åren, och därför tror jag det kan räcka med att bara gå igenom dessa detaljer för HTML länkar för den här gången 🙂

Kan hända att vi går in lite mer på djupet i framtida inlägg om ni skulle vara intresserade av detta, men annars tror jag att jag kommer gå vidare och fokusera på att få klart inlägg om grunderna först och främst.

Kunskaperna vi gått igenom i detta inlägg bör vara tillräckliga för att ni själva ska kunna sammanlänka era egna undersidor, såväl som att länka till era kompisars eller andra utanförstående webbsidor från era egna webbplatser! Samt hjälpa era besökare någotsånär enklare skicka e-post från era webbsidor.

Länkar är väldigt bra att känna till och ni kommer att ha användning för kunskapen genomgången i detta inlägg för samtliga av era egna webbsidor ni själva utvecklar i framtiden.

Alla webbsidor jag själv stött på såhär långt har haft någon form av länkning på ett eller annat vis, och för detta används alltid HTML-länkar som grund! Enjoy 🙂